Kartskisser över samfällda sjöar och områden
Militära myndigheter grusade definitivt böndernas …
Den 18 aug. 1913 kl 1300 började en lång och mycket segdraget utdikningsprojekt för byamännen. Projektet kom att omfatta både 1:a och 2:a världskrigen. Lantbruksingenjören anlände till byns gamla skolhus, som med ett klubbslag öppnade denna segdragna process.
Byamännens begäran var att få reglera vattenståndet i Ängesträsk och Lillträsk, samt Norrbäcken, som flyter ned till Gammelängsträsket, för torrläggning av omkringliggande vattensjuka marker.
Förrättningen föranleddes av att byamännen i en skrivelse den 27 aug. 1912 begärde att få utföra nämnda projekt.
Den 3 och 10 aug. 1913 kungjordes förrättning i Överluleå kyrka.
Den 3 maj 1915 ägde nästa sammanträde rum då protokoll från den 18 aug. 1913 justerades.
Byamännen blev mer och mer osäkra att kunna genomföra projektet. Tilltagande oro ute i världen med bl.a. stigande priser.
Att ett världskrig var i antågande kanske också kändes. De vågade inte starta projektet.
Den 21 maj 1935 insändes en ny ansökan om en syneförrättning av samma projekt.
Länsstyrelsen beslutade den 13 aug. samma år att verkställa synen. Av någon outgrundlig anledning hölls första sammanträdet först den 19 dec. 1940.
Slutsammanträdet hölls den 21 febr. 1941 med förslag från förrättningsmannen att företaget fick genomföras.
Men nu var det åter oro i världen. Hitler hade anfallit Polen.
Dikningsföretaget fick en anmodan från Vattendomstolen att insända en besvärsskrivelse före den 16 juni 1941. Militära myndigheter hade sagt nej till att utföra projektet.
Den 11 aug. 1941 blev dikningsföretaget kallat till förhandling på järnvägshotellet i Boden. Det blev ett nej till att få utföra projektet.
Ärendet fördes upp till Övervattendomstolen av byamännen och senare även till Kungl. Maj:t som dock fastställde tidigare utslag.
Den 26 juni 1946 begärde intressenterna utlåtande hos Kommendanten för Bodens fästning om företagets utförande. Kriget var över och ingen presumtiv fiende hade hittils varit synlig i närheten av sumpmarkerna kring Norrbäcken.
Kommendanten tillstyrkte att dikningsföretaget fick utföras och militärbefälhavaren sände i sin tur en skrivelse till Försvarsstaben och tillstyrkte att företaget fick utföras.
Den 29 aug. 1946 godkände Försvarsstaben att företaget fick utföras under förutsättning att två dammar byggdes för att möjliggöra en dämning av vattnet. Åren tickar iväg.
Den 12 maj 1948 var det åter dags för lantbruksingenjören att äntra scenen i byns byalokal då syneförrättning skulle hållas. En till som också äntrade scenen var stf Militärbefälhavaren. Trots att Försvarsstaben hade tidigare godkänt att företaget fick utföras, så motsatte sig stf Militärbefälhavaren torrläggning av området. I en skrivelse till Försvarsstaben den 19 maj 1948 redovisade han sin syn på utdikningsföretaget.
Den 9 juli 1948 gjorde Försvarsstaben en militär helomvändning och ändrade sin tidigare stånd-punkt och lämnade inte sitt medgivande till företagets utförande.
Från den 27 aug. 1912 och 38 år senare till den 9 juli 1948 pågick i olika skeenden utdikningsprojektet som 1.a världskriget först stoppade. Inte nog med det kom ett världskrig till som omöjliggjorde byamännens försök att få mera odlingsbar mark.
Efter det så kom kalla kriget som gjorde de militära myndigheterna nervösa inför nya scenarier med tänkta anfall runt Bodens fästning. Militära myndigheter satte definitivt stopp för att utföra projektet. Våtmarkerna skulle vara kvar för att bidra till att hejda eventuella anfall mot fästningen.
Ex. på kostnader.
Lantbruksing /tim 2,50 kr
Kanslibitr /tim 1,50 kr
Godeman dagarv 12,00 kr
Cykel Svartbyn-Syden t o r
20 öre/km = 6,00 kr